I dag är jag förbannad. Jag är sur på att bo i världens bästa land, Sverige. Det borde inte handlar om att vara bättre än de länder som är sämst. Utan att faktiskt också vara bra. Inte konstigt att vi anser oss vara världens bästa land när vi jämför vår demokrati med diktatur, vår ekonomi med Zimbabwe, vår miljöpolitik med USA och vår frihet med något korrupt land. Bara för att vi inte är värst, betyder det att vi är bra?

1976 dömdes 96% av alla våldtäktsåtalade. 10 år senare var siffran endast 33%. I alla fall jag läst har hovrätten friat gärningsmannen från våldtäkt. Enligt lagen får man inte ha sex med en person som sover. Enligt hovrätten kan man inte bevisa att gärningsmannen visste att offret sov. Märker man inte om någon sover? I Sverige behöver man enligt lagen inte vara två för att ha sex, båda behöver inte säga ja. Inte ens om du säger nej är det en våldtäkt. För gärningsmannen kan ju inte veta att du verkligen menade nej. I världens mest jämställda land, Sverige, kan man undra om det finns en koppling mellan att gärningsmän ofta får förmildrande straff, att staten flera gånger velat sänka straffet för våldtäkt och incest brott och det faktum att dessa brott nästan enbart begås av män, mot kvinnor. Och att de som har mest makt i vårat land faktiskt fortfarande är män. Lagen legitimerar att män har makten till kvinnors kroppar, att kvinnor är ett objekt. Det är alltså okej att börja ha sex med en människa som ligger helt still, blundar och inte på något sätt har visat intresse. Det är okej att ha sex med en annan människa, fast denna inte vill det, om du bara låtsas att du trodde personen egentligen var villig. I Sverige är det ok för killar att bruka kvinnors kroppar.  Att Sverige trots detta kallar sig världens bästa land, måste betyda att vi inte ens räknar kvinnor, hälften av vår befolkning som fullbordade människor. Vi kanske är bäst, men i denna värld betyder det ingenting. Vi är inte ens nära till bra.