Sneställt och Kvinnojouren
Idag har jag och Sneställt Umeå haft en utbildning för nya informatörer! Så himla taggad man blir av att höra om nya personers syn och intresse av genusfrågor. Det känns så bra att genom Sneställt få en möjlighet att påverka och jobba aktivt med genusfrågor. Fler människor och lite nytt tänkande är kanske det som behövdes för att stärka mitt engagemang för Sneställt.
Btw blev jag jätteglad här om dagen när jag fick ett mail av Kvinnojouren i Umeå! Hade helt glömt bort att när vi var där med Genusklassen hade jag lämnat min mail på en intresselista för en Studiocirkel under våren. Jag hade inte ens tänkt skriva mitt namn på den där listan eftersom jag tänkte att jag ändå nog inte skulle vara kvar i Umeå till våren.. men sen så fick jag ju heltids jobb här så gissa om jag är glad att jag skrev på!
Fast lite rädd är jag också.. Dels för att Mäns våld mot kvinnor är ett jobbigt ämne att prata om, man får säkert höra rätt mycket jobbig sanning (det fick jag iallfall förragången jag var där). Men mest "rädd" är jag för att jag kommer upptäcka hur sviniga pojkvänner och äkta män det finns medan jag samtidigt har världens snällaste kille. Och att Det kommer kännas fel.. Det här är en äkta kvinnlig egenskap, man vill inte utmärka sig och vara bättre än någonannan. Det här skräckscenariot kommer ju förmodligen aldrig att inträffa MEN Skulle en kvinna säga: "ja min man slår mig varje dag" så vill jag hellre kunna instämma: ja min kille också, det är för hemskt! än att säga: "ah nä jag och min kille vi är världens mest jämställda par, vi älskar varandra och har det så himla bra." Inte för man skulle vilja bli misshandlad bara för att kunna förstå vad andra pratar om, men man skäms nästna för att man har det så bra när andra har det så dåligt.. Mäns våld mot kvinnor är ett av de största människorättsproblemen som finns i världen!
Det känns råbra att gå studiecirkeln och där igenom få fler möjligheter till att vara aktiv och påverka så mycket som man kan!
Btw blev jag jätteglad här om dagen när jag fick ett mail av Kvinnojouren i Umeå! Hade helt glömt bort att när vi var där med Genusklassen hade jag lämnat min mail på en intresselista för en Studiocirkel under våren. Jag hade inte ens tänkt skriva mitt namn på den där listan eftersom jag tänkte att jag ändå nog inte skulle vara kvar i Umeå till våren.. men sen så fick jag ju heltids jobb här så gissa om jag är glad att jag skrev på!
Fast lite rädd är jag också.. Dels för att Mäns våld mot kvinnor är ett jobbigt ämne att prata om, man får säkert höra rätt mycket jobbig sanning (det fick jag iallfall förragången jag var där). Men mest "rädd" är jag för att jag kommer upptäcka hur sviniga pojkvänner och äkta män det finns medan jag samtidigt har världens snällaste kille. Och att Det kommer kännas fel.. Det här är en äkta kvinnlig egenskap, man vill inte utmärka sig och vara bättre än någonannan. Det här skräckscenariot kommer ju förmodligen aldrig att inträffa MEN Skulle en kvinna säga: "ja min man slår mig varje dag" så vill jag hellre kunna instämma: ja min kille också, det är för hemskt! än att säga: "ah nä jag och min kille vi är världens mest jämställda par, vi älskar varandra och har det så himla bra." Inte för man skulle vilja bli misshandlad bara för att kunna förstå vad andra pratar om, men man skäms nästna för att man har det så bra när andra har det så dåligt.. Mäns våld mot kvinnor är ett av de största människorättsproblemen som finns i världen!
Det känns råbra att gå studiecirkeln och där igenom få fler möjligheter till att vara aktiv och påverka så mycket som man kan!
Kommentarer
Postat av: Zettermark
Åå, vad roligt med fler som är intresserade av det här :)
När vi läste om mäns våld mot kvinnor på genusvetenskapen mådde jag konstant illa i en vecka. Det är verkligen fruktansvärt.
Trackback
